Infrastruktur

Det här fungerar inte i Stockholm idag

Stockholm är en storstad. Möjligheten att lätt kunna ta sig till och från arbetet, kulturevenemang, rekreation, shopping och nöjen är viktig för medborgarna och företagen. Men Stockholms infrastruktur är underinvesterad, gammal och sliten. Det gäller gator, broar, vatten, avlopp, el och mycket annat. Stockholm har förhållandevis mycket färre broar över och tunnlar under Riddarfjärden och Saltsjön än vad många andra europeiska storstäder vid vattendrag har. Det försämrar pendlingsmöjligheterna med pendeltåg, tunnelbana, tvärbana och privata fordon. Segregationen ökar. Staden har länge fört en bilfientlig politik där stora resurser lagts på att försvåra för alla som behöver använda bil eller andra motorfordon. Köerna har växt enormt och framkomligheten är under all kritik.

Boende, arbetspendling och företagande kan inte fungera utan en fungerande infrastruktur. Stadsplaneringen måste alltså inkludera den infrastruktur som behövs för de framtida bostäderna och arbetsplatserna. Eftersom infrastrukturbehovet för en stadsdel – och faktiskt för hela staden – är beroende av befintlig infrastruktur i omgivningen (samt av regionens och resten av landets infrastruktur och resurser), ska infrastrukturen planeras innan planeringen av bostäder och arbetsplatser börjar. Det är inte självklart att existerande elnät och vattenförsörjning är dimensionerade för ett ökat antal användare. Samma gäller fjärrvärme och transporter.

Planeringen av infrastruktur sker idag ofta för sent i planeringsprocessen för ny bebyggelse. Ofta beror det på ett tryck att snabbt få fram bostäder på grund av den politiskt skapade bostadsbristen i Stockholm, men även på otillräckliga kunskaper hos kommunens upphandlare och viljan att kortsiktigt spara pengar. Staden måste också i samarbete med de andra kommunerna i länet säkerställa att mark avsätts för infrastruktur som depåer, omlastningsplatser och elanläggningar. Den ensidiga fokuseringen på bostäder gör att det i dagsläget finns en ovilja eller ett ointresse för den frågan.

Inför byggandet av nya stadsdelar har Stockholms stad många gånger inte beaktat de tekniska och praktiska aspekterna kring infrastrukturen. Staden har inte alltid säkerställt att infrastrukturen är av hög teknisk kvalitet och har en tillräckligt lång livslängd. Det gäller särskilt näten för vatten, avlopp och dagvatten.

På många håll är infrastrukturen för dagvatten, vattentillförsel och avlopp mycket eftersatt. Detta då dels kunskaperna om kapacitet och kvalitet är otillräckliga, dels för att strukturen år ”gömd” i marken och problemen inte syns. Men konsekvenserna kan bli stora. Avloppsrör läcker, dricksvattnet riskerar att förorenas och kostnaderna ökar när det blir kapacitetsbrist. Stockholms stad måste ägna mycket större uppmärksamhet åt dagvattensystemet och vattnets cirkulation mellan atmosfär, landområden, sjöar och hav. Systemens kvalitet och långsiktiga utbyggnad måste prioriteras upp.

MED föreslår

Medborgerlig Samling vill att infrastrukturen ska utvecklas där medborgarna efterfrågar det. Infrastrukturen ska ge individen möjlighet att välja det transportmedel som passar henne bäst samtidigt som hänsyn tas till minsta möjliga miljöpåverkan och en levande stadsmiljö. Men det är inte bara gator, broar, tunnlar och flygplatser som ska svara upp mot medborgarnas behov. Även näten för vatten och avlopp, fjärrvärme och el med mera måste underhållas och byggas ut inför framtiden. MED prioriterar långsiktiga, samhällsekonomiskt rimliga infrastruktursatsningar. Vi prioriterar ett väl genomtänkt program med resurser för underhåll av den befintliga infrastrukturen. Staden ska inventera läget noga och beräkna investeringsbehovet. Den långsiktiga investeringsplanen ska ange hur denna infrastrukturskuld ska prioriteras och successivt betas av genom årliga investeringar.

Avgiftsfinansiering av infrastrukturprojekt kan i vissa fall vara en lösning. Vårt skattepolitiska program på riksnivån föreslår att trängselskatterna görs om så att de regionaliseras och öronmärks för infrastruktursatsningar. MED vill också att de statliga investeringarna i samhällsekonomiskt motiverad infrastruktur i Stockholmsregionen ökar. Bromma flygplats bör bevaras och utvecklas.

Med modern tunnel- och broteknik finns det mycket goda förutsättningar att skapa lika bra bro- och tunnelförbindelser mellan stadens norra och södra delar som i andra europeiska storstäder av jämförbar storlek. Därmed byggs Stockholms segregerade halvor ihop och vi får äntligen en sammanhängande huvudstadsregion med lika goda pendlingsmöjligheter som i andra huvudstäder. Centralbron bör rivas och ersätts med en tunnel när den i framtiden når slutet av sin tekniska livslängd.

I en nära framtid kommer de flesta nya bilar och bussar att vara utsläppsfria och väsentligt tystare än dagens fordon. Därför finns det inte länge lika starka skäl för att få bort motorfordon ur stan. Av samma skäl ska den ensidiga prioriteringen av cykelbanor på bekostnad av annan trafik upphöra! Cykel är ett bra transportmedel men fungerar inte för alla och inte under alla årstider. Självklart ska cykelbanenätet behållas och utökas, men inte på bekostnad av annan trafik och inte dimensionerat efter cykelflödet vackra sommardagar. Varutransporter, blåljusfordon, handikappfordon och färdtjänst ska prioriteras framför cyklister, inte tvärtom! Låt bli att bygga cykelbanor på innerstans huvudgator. Bygg dem istället på närmaste parallellgata, detta för cyklisternas hälsa och säkerhet och för framkomligheten för alla trafikslag!

Kapaciteten i den centrala delen av tunnelbanenätet bör ökas. T-centralen behöver avlastas. Det är viktigt att omgående utreda en komplett tunnelbanering runt Stockholm. En sådan skulle då med fördel kunna byggas så att den delvis sammanfaller med redan befintliga och planerade linjer. Nästan alla andra tunnelbanestäder i Europa, även Oslo och Köpenhamn, har redan byggt sådana ringlinjer. Det bör Stockholm också utreda!

Stockholm bör också kraftfullt medverka till att Östlig förbindelse snarast byggs. Östlig förbindelse är en motorvägstunnel från Värtahamnen under Saltsjön till Nacka. Den binder samman Norra och Södra länken till en komplett ringled runt Stockholm. Utred också om det är samhällsekonomiskt lönsamt med en tvärbana eller spårvagnsliknande busstrafik enligt konceptet Bus Rapid Transit (BRT) i tunnel i samma sträckning, det skulle göra det möjligt att samtidigt bygga en komplett tvärbanering/BRT-ring runt Stockholm som binder ihop närförorterna.

Östlig förbindelse ökar – tillsammans med en eventuell tunnelbanering, tvärbana/BRT och nya gator och broar – dramatiskt närförorternas förbindelser med varandra och med den nuvarande innerstan. Det blir möjligt att förvandla närförorterna till attraktiv, tätbebyggd innerstad, se under rubriken Stadsplanering och stadsmiljö här i Stockholmsprogrammet!

Ny infrastruktur är ofta dyr. Ordentliga konsekvensanalyser och realistiska budgetar måste till inför varje projekt. De projekt som nämns ovan är tidskrävande och bör förverkligas successivt under kommande årtionden med noggrann projektledning och kostnadskontroll.

Medborgerlig Samling vill också stoppa den pågående avvecklingen av befintliga parkeringsplatser och skapa incitament för att förse nya bostadshus med tillräckligt antal garageplatser och parkeringsplatser. Dessutom bör staden se till att det finns tillräckligt med parkeringsplatser i anslutning till stadens skolor och idrottsplatser.